Ps!

Efter 7,5 av 8 veckors jobb så fick jag reda på att den jättetunga tanten jag gått till nästan varje morgon var beviljad dubbelbemanning, alltså att man går två till henne. Om jag hade skadat mig när jag slitit med henne så hade försäkringen inte gällt eftersom man skulle vara två. Men jag visste ingenting och när jag bad om hjälp fick jag bara höra att hon "minsann varit tyngre" och att det inte fanns folk. Så jag får inte ha dåligt samvete över att tacka nej till jobb. Jag ska däremot skriva i utvärderingen vilka svin de är, de som drar ner på personalen och låter en generation i taget slita ut sig totalt. Varje sommar gör mig trött men ger mig samtidigt kraft att fortsätta plugga för att slippa ha ett sådant slitigt och underbetalt arbete. Jag kan bli förbannad men jag tänker vägra att bli bitter. Om jag hade jobbat på det stället en längre tid så hade jag antagligen varit den där högljudda jobbiga fackliga representanten, vilket verkligen skulle behövas. Då hade jag tagit tag i ett och annat arbetsmiljöproblem för länge sedan och folk hade mått bättre (ja jag ska bli superhjälte när jag blir stor, kalla mig gärna Wonder Woman).

Yada yada. När jag blir lärare så får jag tillbaka min förlorade sommarlov... :)