Life is short

Vår filosofilärare sa till oss på sista lektionen att vi måste ta tillvara på livet, vi måste leva. Han spelade Sisters of Mercy för oss. "Life is short and love is always over in the morning". Skit i det där sista, det är "life is short" som är viktigt. För snart två veckor sedan fick en av mina grannar ett träd över sig. Han spräckte levern och är fortfarande kvar på sjukhus, men läker så sakteligen. Hans 8-åriga dotter som jämt brukar hänga med honom överallt får ha sin pappa kvar. Det är en sådan obeskrivlig lättnad.

Så kom jag hem från jobbet i kväll och fick veta att en god vän och gammal klasskompis pappa har gått bort, bara sådär. Det är för jävligt, jag tycker inte att folk under 75 ska få dö, det är alldeles för tidigt. Som hemtjänstarbetare (jaja vårdbiträde då) ser jag mest de som är äldst och sjukast, men det finns ju många som blir gamla och håller sig pigga med. Då är ju inte 58 någon ålder. Jag tänker på min vän nu och tar till mig av hennes och filosofilärarens råd: life is short - i förlängningen - gör vad du vill och mår bra av.

Så efter ett halvårs bekantskap ska jag nu bli sambo den 1 september (i en lägenhet utan möbler). Varför vänta när man kan få vakna tillsammans varje morgon o bråka om vem som ska duscha först?

Så efter år av längtan flyttar U tillbaka till London, säljer den trygga lägenheten i Karlskrona och drar sin kos. Varför stanna här och överleva när man kan få bo där och LEVA?

Längtan och drömmar måste få styra, inte bara tråkvardag.

Det var allt från mig för i kväll. Ta hand om er där ute.