Sår

Jag lyckades inhandla årets julklappar på två timmar, det måste vara något slags rekord (eller så har jag glömt hälften)!

Lille V är förkyld, hans mamma smittade honom med en monsterförkylning, vi har hostat ikapp här hemma men nu börjar vi piggna till båda två. Hans andra tand är uppe nu och han kan näääästan krypa, ta sig runt kan han definitivt med en himla fart...

I fredags var jag på en föreläsning om sårbehandling, det var en tjej från Läkare utan gränser som berättade om hur de försökte fixa till allehanda sår i bland annat Kongo. Tidigare under dagen hade vi haft en annan föreläsning med groteska sår som behandlas med en vaacummaskin. Samma sår som som vi tycker är näst intill omöjliga att få bukt på utan undertryck i Sverige går att läka även med mindre medel, dock blir inte resultatet så fint, men det är bättre än att gå runt med stora öppna sår. En gemensam nämnare för all sårvård är att det är viktigt med nutritionen, utan näring läker inte såren som de ska! Därför går det att se fasansfulla bensår och trycksår på gamlingar i Sverige, många har ingen aptit och svälter därmed i onödan.

Efter att ha sett bilder på små taniga afrikanska bebisar med jättestora sår är jag glad att min lille skrutt bara är förkyld (fast jag lider med honom ändå såklart) och att vi har en så pass bra vård ändå i Sverige, trots många klagomål.

Nu är det söndag eftermiddag och vad passar då bättre än att skriva på ett härligt skolarbete om nutrition vid demens (jo det är jag som har valt ämnet). Jag ska skriva ett arbete om sår också, men det tar vi sedan. Helst inte på julafton. :)