lördag 11 augusti 2007

Myggor och tigrar

Jag påbörjade, eller snarare skrev ett ganska långt inlägg om feminism och författande i går men det blev totalt osammanhängande så jag fick kasta det. Jo, jag har funderat över den eviga frågan om varför det finns så många hyllade manliga författare, författare som skriver "generationsromaner", experiementella romaner etc etc. När försvinner kvinnorna på vägen? Är de inte lika bra lämpade att beskriva samtiden som män är?

Jag vill läsa "Myggor och tigrar" av Maja Lundgren. Jag älskar hennes bok "Pompeji" och oavsett hur den senaste boken är så vill jag läsa den. Jag är samtidigt förbannad över att kvinnor (Lundgren nu senaste och tidigare Carina Rydberg, jag har inte läst hennes "Den högsta kasten heller" så jag kan inte uttala mig om hur bra den är) ska behöva skriva hela BÖCKER och namnge kända män för att dra uppmärksamheten till att många män med makt (i det här fallet inom media) är sexistiska och beter sig svinigt mot kvinnor i stället för att betrakta dem som kollegor. Jag menar att det vore bra om folk kunde börja bete sig normalt, jag tycker inte de här böckerna borde behövas, det skulle vara roligare om bra författare fick mer tid åt att ägna sig åt det de verkligen vill och inte hänge sig åt bitterhet. Men som sagt var, jag har inte läst den ännu. Den kanske är bra, den kanske är dålig, kanske mittemellan. Men om folk behandlade varandra jämlikt så kanske inte dessa utpekande böcker skulle behövas. Jag hoppas jag har uttryckt mig klart nog.

Linna Johansson har skrivit en krönika om detta, det kändes bra att få lite bekräftelse idag, att det inte bara var jag som hade de här tankarna.

Självklart är detta inte helt nyanserat, det finns många aspekter av det här ämnet, men jag kan inte skriva en hel bok om det - just nu... :)

1 kommentar:

Jah Hollis sa...

Jag skulle bara vilja nämna en kvinna som lyckats med allt det du efterlyser.
Tyvärr är hon ju inte svensk, så man kanske inte nämner henne så ofta på kulturredaktionerna på Stockholmstidningarna.
Men för min del finns hon geografiskt och upplevelsemässigt mycket närmare. Hon heter Kirsten Thorup och hennes böcker om Jonna (fyra stycken) fångade mig totalt när de kom ut.
Kolla in själv:
www.litteratursiden.dk/sw1787.asp